Dag 07 - En tanke

En tanke om vad? Jag har många tankar om allt möjligt men just nu är tanken "hur blir gymnasiet?"
Jag längtar verkligen och vill få flytta ihop men den jag ska bo med dom närmasta 3 åren och börja träna och leva "ett nytt liv".
Det längtar jag verkligen efter och tänker i stort sett dagligen på det! :)

Love me

Att man kan bli så beroende av en enda människa.
Att låta varenda tanke handla om en person.
Drömma om en människa.
Varför låter man sig bygga upp ett liv som kretsar runt EN ENDA person?
Jag vet inte,
men jag saknar dig.

Dag 06 - Det jag brinner för

Ingen som missat va jag brinner för? ;)
Om någon gjort det så är det i alla fall volleyboll, det är och har varit mitt största intresse sen ungefär 3 år tillbaka, innan det låg fotbollen i topp men den ligger på hyllan numera ;)
.
Jag började spela volleyboll när jag gick i 4:an och har altså spelat i 5 och ett halvt år nu, ungefär :)
Kan säga att jag älskade sporten från första stund!
Drömmen var att komma in på RIG och få träna och spela så mycket som bara möjligt men trodde inte att jag skulle komma in, kunkurrensen om de få platserna är ju stenhård ;)
Men men, i höst börjar jag där och gymnasietiden kommer bli underbar eftersom jag får hålla på med det jag brinner för!

Dag 05 - min bästa vän

Jag har haft ett antal av den varan! På dagis hette min bästa vän Andreas, vi är kompisar nu med men det vi hade som 5 åringar finns lixom inte kvar. Senare träffade jag Mikaela och Olivia, dom har varit mina bästa vänner genom hela skoltiden, dom är fortfarande bland mina närmsta men inte allra närmast längre. Till och från har Lina varit den jag kunnat lita mest på men min BÄSTA vän är någon helt annan.
Min bästa vän är en tjej med rött hår vars kärlek till musik kan beskrivas med ∞ (oändlighet).
Rebecka har sedan 8 an varit någon jag verkligen kunnat prata med, efter halva VT va hon den enda jag umgicks med i stort sett, vi går nästan alltid tillsammans i korridoren och fattas hon frågar alla mig var hon är! Haha lite störande lixom vi är inte siamesiska tvillingar?
Men ändå, räknar henne som min bästa vän och älskar verkligen henne! Hon finns alltid där när man behöver henne :) Även om vi småbråkar en del, gör ju inte så mycket eftersom det brukar sluta med att hon skrattar åt mig när jag sitter och gapar, haha! :D
Älskar dig knasboll <3

Dag 04 - Mina föräldrar

Mina föräldrar heter Claes och Leena (ja, det stavas så) Hallin, pappa är uppväxt här i Floby och mamma i Falköping.
Pappa och min bror är väldigt lika, deras liv går ut på en sak, fotboll. Både farmor och farfar är uppväxta här runt om floby på olika ställen i bygderna. I övrigt jobbar lilla pappa på volvo här i Floby som truckförare, han kanske inte älskar jobbet men han har ju trots allt en säkerhet i jobbet här och vågar inte byta.
Mamma spelade handboll innan hon fick mig och var ganska duktig, tränade mååånga timmar i veckan. Hon har en mamma som är finsk och en pappa som är harifrån byggderna. Så jag har ju 3/4 av min släkt härifrån, lite kul att höra hur allt såg ut då och allt dom har att berätta från när dom va små! :)
Mamma jobbar som undersköterska på ett äldreboende inne i Falköping och stormtrivs verkligen, hon har ju dock inte alltid jobbat där (pappa har alltid jobbat på volvo, bara lite olika delar i fabriken). Tidigare har hon bl.a. varit städerska i skolan, dock innan ja började, jobbat på ett boende för barn med förståndhanikapp och sen pluggade hon till undersköterska! Hon gick natur på gymnasiet men läste inte vidare eftersom hon blev skoltrött och dessutom jobbar hon ju inte med något sådant idag. Pappa läste V-meck (verkstadsmekanisk) och ja, det är väll ungefär vad han jobbar med idag.
Mina föräldrar är ju som sagt gifta, sen 4 år tillbaka tror jag, själv fick jag reda på det dagen innan... Va ett litet bröllop med mig brorsan och 2 kompisar som vittnen bara :)
Alla gäster som va på festen trodde dom skulle på födelsedagskalas till mamma, haha chi fick dom! ;)
Mycket mer än så har jag inte att säga, mer än att ja, älskar dom faktiskt hur arg jag än är på dom ibland :)

Dag 03 - Mina drömmar

Jag hade en enda stor, till och med enorm dröm förut. Jag ville verkligen mer än något annat komma in på volleybollgymnasiet och ja, nu är målet uppnått! Jag har nog faktiskt inga egenliga drömmar just nu, jag är bara lycklig med livet som det är! :) Självklart vill jag lite småsaker som kanske hitta en sjysst kille, få ett slut på bråk med vissa och sånt men det löser ju sig, det är inga direkta drömmar :)
Min enda dröm var verkligen att komma in på RIG och ja, jag lyckades ju! Hur många får sina drömmar att slå in egentligen? Jag kunde ju självklart påverka en hel del själv för den här drömmen men ändå, att uppnå sina drömmars mål slår allt!
Jag vet mycket väl att jag kommer vara väldigt upptagen med träning och match under gymnasietiden och dessutom ska jag ju läsa teknik så kommer inte ha så mycket tid över om man säger så men vetskapen att jag får hålla på med det jag älskar, att jag lever drömmen, är värt mycket mer än att få ha några timmars fritid på eftermiddagen.
Mina underbaringar, hatar att behöva lämna er ♥

Dag 02 - Detta får mig att le

Kompisar, kärlek, vetskapen om att jag gjort något bra, MVG på prov, massa saker! :D
Jag är inte så sparsam med leenden (om jag inte har en av mina dåliga dagar), ler ofta åt småsaker och minnen :)
Jag är en nostaligisk person så tänker ofta tillbaka på små minnesbilder och då blir jag ofta sittande med ett leende på läpparna! ;)
Sen blir jag oxå glad över småsaker som vetskapen om att jag ska på läger i sommar, ska träffa en saknad person snart eller så :)
Självklart ler jag ju även åt volleybollen, att jag kom in på Rig och att allt går så bra just nu, mitt liv är helt enkelt fyllt av glädjeämnen! :D
Pussar

Tråk

Slänger upp listan som ALLA redan haft ;)
Dag 01-Om mig
Dag 02- Detta får mig att le
Dag 03- Mina drömmar
Dag 04-Mina föräldrar
Dag 05-Min bästa vän
Dag 06- Det jag brinner för
Dag 07- En tanke
Dag 08-Min första kärlek
Dag 09-Det ni inte visste om mig
Dag 10-Mina syskon
Dag 11-Det här lyssnar jag på
Dag 12-Det här tycker jag om
Dag 13-Mitt favoritminne
Dag 14-Min utbildning 
Dag 15- Detta får mig att må dåligt
Dag 16-Det här får mig att må bättre
Dag 17- Ett ögonblick
Dag 18-Det sjukaste jag gjort
Dag 19-Min favoritplats
Dag 20-Mina rädslor
Dag 21-Det här är jag beroende utav
Dag 22-Det här saknar jag
Dag 23-En förebild
Dag 24- Om kompisen har ordet
Dag 25- Om 20 år

Något jag skrivit

Hittade en novell jag skrev för ett par månader sedan, här får ni första delen och kanske får ni andra senare ;)
(OBS! samma jag skrev ett smakprov ur i november)

400 Karlsborg, äntligen! 16:30, 3 minuter kvar! Jag sätter mig långt bak, nästan längst bak men för att slippa motorljudet, några säten längre fram. Bussen fylls sakta och som vanligt kommer den att bli helt full, hoppas bara jag får sitta själv…! Jag ser ut genom den stora rutan som är fläckig av regn, allt jag ser är den grå stenväggen och moln, lika grå som väggen. 16:32, snart på väg, snart, snart, snart! Kom igen, inte långt kvar! 25 minuter i buss 400, hållplatsen i centrum, där jag så många gånger förut gått av. 16:33, kom igen nu, åk! Ett dovt brummande och ett litet ryck, yes! Sakta backar vi ut från hållplats 6, jag ser en tjej som kommer springande innanför dörrarna, hennes stressade blick på bussen sen är hon borta. Äsch, varför måsta jag bry mig? Jag är ju med och det är ju viktigast! Ändå… lite synd om henne är det allt. Vi svänger ut från resecentrum, ut till höger på väg ur staden. Plötsligt stannar vi, här finns ju ingen hållplats, vi har ju precis svängt! Jag blickar ut och ser tjejen igen, hennes stressade blick, hon kliver in i bussen och flåsar, hon måste ha sprungit. 16:35, åk nu då! Tjejen fipplar med sitt busskort som inte verkar fungera, jag ser ut i det gråa utanför. ”Får jag sitta här?” Tjejen igen, hon fick visst ordning på kortet ändå. ”Visst” mumlar jag och ser ut igen medan hon dunsar ner på sätet bredvid mitt.

Ut ur staden, ut på landet genom små orter på vägen, 16:42, 18 minuter till! Plockar upp mobilen och ser på bakgrunden och känner hur jag rodnar. Fattar inte varför jag bytt tillbaka, jag vet ju inte vad som blir av idag. Tjejen bredvid fnittrar till och jag tittar förnärmat på henne, har hon iakttagit mig? Nej, jag ser hon trycker en mobiltelefon mot örat, en iPhone, bortskämda unge. Sen skäms jag lite, min mobil är inte heller dålig precis, även om det inte är någon iPhone.  Jag hör henne fortsätta prata och vänder blicken ut genom rutan igen.  Mobilen piper till i fickan och jag plockar ivrigt men med darriga händer upp den, kanske, kanske är det från dig. Mamma, jag klickar ner efter ett snabbt ok som svar på hennes fråga och ser sedan siffrorna på displayen visa 16:46, 14 minuter kvar, 14 minuter bort från… från vad vet jag inte, lycka? Jag lägger ner mobilen och märker att bussen saktar in för en hållplats medan en medelålders kvinna reser sig och kliver ut genom dörrarna ut i det gråa, kalla utanför bussens värme. För varmt är det, tryckande värme från alla kroppar som rör sig och jag har inte sett någon mening i att ta av jackan, resan ska trots allt bara ta 25 minuter. Ser på de röda siffrorna längre fram i bussen, 16:47, 13 minuter till. En evighets väntan, väntan på ett svar, svaret på frågan jag åter igen ställer mig. En evighet tycks passera, en evighet som till min förvåning bara varit några minuter av min resa, det är nu 50 minuter sedan jag stod på stationen där hemma, klockan visar 16:50. Om 10 ynka små minuter får jag svaret, om 10 minuter kliver jag av bussen i det lilla samhälle jag så många gånger förut varit i, inte sedan första gången jag satte min på buss 400 har jag varit så nervös. Nu är jag nervös av andra skäl än att riskera att gå av på fel hållplats eller inte veta var jag ska ta vägen efter bussresan, nej det behöver jag inte oroa mig för nu. Hållplatsen minns jag tydligt trots att det gått flera månader sedan jag sist stod där, då var jag lycklig. Det var sista gången jag var hos dig, 5 veckor senare var allt över. Sista gången jag träffade dig var jag orolig men det kändes ändå okej, då visste jag inte att bomben skulle slå ner 2 veckor senare, visste inte att du tänkt så, att det skulle bli som det blev. Tårarna hade inget slut, kvittade hur mycket jag försökte glömma, jag gjorde det aldrig. 8 långa månader har gått men jag minns fortfarande ditt skratt och minns hur din beröring känns mot min hud.

Jag plockar upp hörluren som hänger ner på min axel och klickar på musiken. Ur lurarna strömmar nu Goodbye My Lover, oerhört passande, kanske. Nej inte tänka så nu, jag har gråtit tillräckligt, jag är på väg mot något kul, så lät det när vi pratade i alla fall, jag hoppas. Det här är början på något nytt, precis så sa du och det hoppas jag verkligen, jag önskar att du blivit den du var igen, samma person du var för snart 2 år sedan, så lång tid som passerat. Låten byts ut mot en gammal tråkig så jag tar upp mobilen och klickar vidare och istället strömmar Amaranth, Nightwish. Jag ser siffrorna visa 16:57 nu, ser ut genom rutan och inser att vi snart svänger mot centrum.

Underblogg!

Startat en "underblogg" ! Adressen är: http://emokrakan.blogg.se/volleyboll
Där kommer jag skriva om allt som har med volleyboll att göra så blir det inte så mycket av den varan här så ni som är intresserade kan ju läsa där ;)
Puss

Åååååh...

...Vad jag ÄLSKAR folk som dissar på sms! Ännnu bättre när dom kör en dålig bortförklaring som man dessutom vet är lögn! U-N-D-E-R-B-A-R-T.
Måste sluta bry mig snart, sluta smsa folk, sluta försöka för det går ju inte ändå. Allt blir bara fel och JAG tar smällen och mår dåligt, inte dom. Bara träna, lyssna på musik och inte bry mig, bara skriva om folk skriver till mig. Tråkigt. Förr eller senare KANSKE någon saknar mina små sms, kanske.
Nej nu tänker jag sova och slippa undra varför jag så ofta blir åsidosatt för andra.
GODjävlaNATT

LOVE

It hurts.
It's lovely.
I's hard.
It's amazing.
It might kill you.
Still, no-one can live without it

Naglar:

Tog sin lilla stund... blev väll sådär men inte illa för första gången ;)

Kinesiskt ordspråk:


natt - 00:07

vet inte riktigt vad jag ska skriva, saker jag fått höra ikväll kan ha enorm betydelse för framtiden, för någon kommer den raseras, för någon annan blir den himmelriket.

Magnus Betnér

Klockren humor: [Länk]

åh ._.

Jag står på samma punkt som för nästan exakt ett år sedan, famlande i någon mellanvärld.
Står mitt emellan lycka och sorg och vet ingenting längre, glömt vem jag är, vad jag gör här och varför jag lever.
Glömt vad jag älskar och vad jag vill med livet. Mitt liv gick rakt uppåt halva förra året sen blev det en rak linje och allt gick i samma spår, nu har jag gjort en snabb dykning igen, eller ja det har pågått i månader. Trodde att aööt skulle bli bra nu, att jag aldrig skulle behöva återvända till det jag hade för 13 månader sedan, dock är det nog värre nu. Ska försöka gräva mig ur gropen jag lyckats falla i, än en gång och nu är den djupare än den någonsin varit.
There is no time for us, there is no time for us, oh the world won't understand, it's left no time for us.


I can see the light in your eyes:

It's still there, the shimmering ray of joy in your sad eyes

Fy fan.

Fy fan för alla falska jävlar som förpestar mitt liv. Alla som låtsas bry sig för att sen smälla till en över fingrarna när man ber om en hjälpande hand. Finns för många som er.
Brinn i helvetet eller låt mig va för fan

Knäck ♥

Den tog visst slut... :'(

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0