Slut på en början
En hel dag på 2011 har gått, woooooow. Har verkligen inte gjort någonting idag, inget tibro imorgon heller antar jag, ingen att träffa, ingen som vill träffa mig heller... Hah va misslyckad jag är men va sjutton, jag lever och är relativt glad för det! :) Ser väldigt mycket fram emot det här året, sista terminen i 9an... känns som det var igår allting började, första dagen i 7an, ny klass i ett nytt klassrum med nya lärare. Det är snart 9 år sedan, helt sjukt om du frågar mig. Jag är snart färdig i flobyskolan, efter 10 år med samma människor och samma väg varje morgon, helt otroligt. Första dagen i förskolan, en liten tjej med rödblont hår, guldfärgat hår, satte för första gången sin fot i floby skola, hon kände inte så många, det var en hel drös okända barn som alla stirrade på varandra och undrade vem som skulle bli bästis med vem. Vissa kände redan varandra och satt redan tillsammans. Helt oroligt att den där lilla tjejen med hår nästan ner till midjan, guldfärgat, lugg, iförd jeans och t-shirt är samma tjej som skriver det här idag. Hade jag som liten träffat mitt tonårs-jag hade jag nog blivit förvånad, jag har förändrats så himla mycket sen dess. Innan skolan var det ju dagis, minns första dagen där med... Små sekvenser som om dom vore filmade finns i mitt huvud. En knubbig pojke som kommer fram och frågar pappa vad jag heter, jag som blygt gömmer mig och inte vågar svara för mig själv. När Elin kom till dagis första gången, och Manna och Isa. Isa var en av mina bästa vänner, ganska otroligt att hon är en av mina äldsta vänner och att vi gått tillsammans sen 4 års ålder. Jag minns så mycket från min barndom, va annorlunda allt va då, hur jag var då och hur jag är nu.
Nu är det snart dags att stå på egna ben, första dagen på en främmande plats med nya människor som tittar nyfiket på en, ingen pappa att gömma sig bakom när någon frågar vad man heter. Om 6 månader skiljs jag från de människor som varit med och format mig till den jag är, de vänner som alltid funnits kanske glöms bort så smått efter sommaren. Fredag den 10 Juni 2011 är sista dagen med min klass, några som varit med sen dagis, några sen skolstarten och vissa sedan första dagen på högstadiet. Den 10 Juni går vi för sista gången ur kyrkan tillsammans efter en skolavslutning, det kommer gråtas och jag vet att vi alla har våra stunder tillsammans att minnas och skrattas åt. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan alla, Salle, Olivia, Vera, Nathalie, JP, Linnéa och övriga, mest undrar jag hur jag ska klara mig utan Rebecka. Den där tjejen jag aldrig riktigt pratade med i fotbollen, hon den lite konstiga tjejen som va så himla duktig på fotboll och att springa, hon som ändrades och helt plötsligt hade svart hår. Hon som skrämde mig lite och som jag inte riktigt förstod mig på, den tjej som kom att bli den som förstår mig bäst och är den jag vågar prata om allting med.
2010 va nog det bästa året i mitt liv, jag vet inte hur många nya vänner jag fick men jag vet att det är bara en jag alltid kommer minnas. Alla skratt, stunder av allvar, då hon tröstat mig, när vi bråkat och alla gånger vi bara suttit och pratat om livet. Tror att trots att vi bara pratat med varandra på riktigt sen någon gång i februari, mars så känner hon troligen mig bättre än någon annan. Känns konstigt att vara så beroende av någon annan men seriöst så undrar jag hur allt kommer bli när vi inte kan gå tillsammans i korridorerna, inte sitta i matsalen eller sticka till ica på någon håltimma och köpa ciabatta och räksallad. Sånna där stunder som "Ciabattar, Ciabatter, vafan heter det?!?" eller när vi helt random sitter på skolgården och sjunger något, varför inte Alter Egon eller Tomas di Leva? Sånna där moments man alltid kommer minnas lixom, eller ja tills jag blir 93 och senil men ändå. Samtidigt hoppas jag att hon alltid får vara lyckligt kär med sin coffe, lite stolt är jag allt att det är tack vare mig dom är tillsammans. Ödet, hade jag aldrig åkt på ösjönäs 2009, inte börjat smsa med coffe eller blivit tillsammans med nisse och tvingat med Rebecka till tibro eller sagt åt henne att smsa "min roliga tibro-polare" så hade dom aldrig träffats. Det har hänt så mycket, mycket sånna där små saker som för stunden verkar obetydliga men som sedan visar sig vara en början på något större.
Så tror jag 2011 kommer bli, mycke små saker kommer hända till en början men jag tror att fram i sommar kommer det ha vuxit sig stort och jag kommer se vad det blir av sakerna jag gör nu :)
Med denna oändliga text säger jag GODNATT! :)
Feedbacks ;)
Postat av: rebecka
hahah awwww!
(har inget bättre att skriva ehe)
Trackback
