Varför ska det vara så himla svårt att vara tonåring? För en stund kändes allt okej sen dök en tanke upp i huvudet och nu går den inte släppa... Varför saknar ja honom så himla mycket ibland och ibland inte alls? Varför önskar jag att gnistan fanns där? Samtidigt som jag vill ha allt som det alltid varit. Helvete.