Tårarna rinner mer än någonsin för känns som att d har sjunkit in nu, d blir aldrig mer vi.

Fick förklara för Ellen varför jag inte åker med på lägret ikväll heller, för mycket minnen.

Satt med en kudde i famnen förut och tyckte mig känna doften av dig, doften som jag aldrig kommer känna i kudde, kläder eller på min hud. Jag hittar verkligen aldrig någon bättre, du va så rätt, så perfekt. Fattar inte hur jag ska orka, orka leva som vanligt, orka träffa dig som "bara" en vän, en man inte längre är speciell för, orka se dig med någon ny så småningom, orka bli kär själv. Jag vill inte ha någon annan, jag vill att det ska va vi, bara du och jag. Vill inte hitta en ny att komma nära, börja om med någon som aldrig kommer känna mig på det sättet du kände mig. Önskar bara vi hade en chans till, en chans för mig att göra allt bättre, ändra det som blev fel, få dig att älska mig igen, vill att allt ska va som 9/12 2009, bubblande härlig kärlek, någon som tyckte jag va perfekt som jag var, som inte brydde sig om när jag såg förjävlig ut. Känns inte som någon någonsin kommer kalla mig fin igen, rent av perfekt. Du sa att ett liv utan mig går att beskrivas med låten "kärlek vid sista ögonkastet" och jag känner nu att så är det utan dig. Jag vill ha dig tillbaka, vill vara din och kunna krypa in i din famn och höra dig säga att du älskar mig, är verkligen det enda jag vill. Inget annat betyder något. Kan ge upp precis allt bara du älskar mig igen, om du aldrig pratar med mig igen kan jag lika gärna dö, du va mitt allt, du ÄR mitt allt och jag fattar inte hur livet ska gå vidare, allt känns som en mardröm. Insåg när jag åt frukost att den här mardrömmen kommer jag inte vakna upp ur, det här är verkligheten och till skillnad från alla tidigare problem går det här inte lösa. Vet inte om jag någonsin kommer orka sätta mig på buss 400 och kliva av i Tibro, vet att jag har vänner kvar där men allt som finns där är minnen, frågar mig själv om jag någonsin kommer träffa din familj igen, om jag någonsin kommer sätta min fot hemma hos dig, om jag kommer få sova vid din sida...

Jag önskar verkligen att du kommer hit ikväll, vill lösa det här eller iaf få se dig här hemma en sista gång..

Efter 10 månader med någon är den en del av ens vardag och när den sen bara försvinner frågar man sig själv hur livet ska gå vidare, så är det just nu, jag vill inte att du försvinner, jag vill ha dig kvar, jag vill att vi ska träffas och kunna skratta och ha kul, jag vill att vi inte ska glida isär...